Från fattigvård till konferens

- Det var bättre förr, brukar man säga. Men det vete sjutton om vi kan hålla med om. Vad tycker du efter att ha läst om Marsvikens historia?

Historien börjar år 1898 när Nyköpings kommun beslutade att köpa Stora Emtnäs, för att här uppföra en fattigstuga. Köpeskilling 19 300 kronor.

År 1900 stod huset klart. Föreståndare PJ Eklind från Strömsbruk i Hälsingland anställdes och fattighjonen anlände. Det var ett hårt liv för både hjon och föreståndare. På gården skulle utföras dagsverk av hjonen och som ”lön” gavs mat och husrum. PJ Eklind avlönades med 200 kr om året.

År 1912 kallades gården ålderdomshem. Vårdtagarna var fattiga och sjuka. Gamla som unga. Reglerna var stränga. Man kan läsa från ordningsreglerna:

- En var ålägges, att så långt förmåga och krafter sträcka sig, deltaga i arbetet vid hemmet, och skola anbefallda arbeten under tystnad, med flit och ordning verkställas.

1946 vad det dags för en ny epok. Stora Emtnäs blev vårdhem för sinnessjuka. En av hemmets patienter hade något udda matvanor. Så pass att han kom med i Guinness Rekordbok efter att ha ätit en ansenlig mängd metallskrot.

Tur är väl att tiderna förändras. För sedan år 1982, efter omfattande ombyggnationer och renoveringar är Marsviken (f.d. Stora Emtnäs) en konferensanläggning av högsta klass. Stilen är numera herrgårdsbetonad. Av fattigstugan finns inte många spår. Kolkällaren har blivit Kajutan med öppen spis och loungemöbler. Lilla Torpet där föreståndaren bodde på sin tid kan den lilla gruppen konferera i annorlunda miljö. Stugan inhyser även två gästrum. I huset Rönnö har även gamla likvinden blivit konferenslokal.

Ja, inte är det mycket som är sig likt. Förutom ett och annat spöke och det vackra lantliga läget vid en vik av Östersjön.